Avslut

Det som inte fick hända har hänt. Vi har tvingats avsluta vår segling hem från Karibien. För att undvika ryktesspridning väljer vi att beskriva i detalj vad som hänt här på vår blogg.

Vår plan var att segla de 2200 sjömilen från Saint Martin i Västindien till Azorerna. Vi startade kl 13.30 måndagen den 30 april. Första dygnet var vinden varierande 8-14 m/s ostlig och vi satte autopiloten på att styra mot en vindriktning på 40 grader. Sjön var mycket krabb och stökig och vi hade vatten över båten hela tiden. Dygn två var lite lugnare men fortfarande mycket sjö. Tredje dygnet ökade vinden igen och låg på stadiga 10-12 och återigen stökig sjö men vi upplevde att båten gick stabilt och tryggt.

Vid 9 tiden på torsdagsmorgonen (3/5) noterade vi vatten i båten ovan durkarna. Efter att snabbt länspumpat och torkat så ser vi att det hela tiden kommer in mer vatten och lyfter då på durkarna till kölsvinet och konstaterar att hela kölen rör sig från sida till sida och det kommer ett knarrande ljud från kölsvinet. Vi bestämmer oss snabbt att rulla in genuan och vända båten med vinden och på kontrakurs dvs. kurs tillbaka till Saint Martin. Efter vändningen och minskandet av segel avtar vatten inträngningen och rörelserna i köl och kölsvin minskar.

Vi inser att segla vidare mot Azorerna och mot vind och sjö inte var något alternativ. Efter att ha pratat igenom läget ombord och vilka alternativ vi hade bestämde vi oss för att kontakta JRCC i Göteborg för råd och ringde dem första gången 09.22 (lokal tid, 13.22 UTC). Med inrådan från JRCC startade vi vår EPIRB så att de skulle kunna följa oss. JRCC kontaktade också US Coastguard på Puerto Rico som vi sedan fick kontakt med 09.39. Vi hade därefter kontinuerliga uppdateringssamtal med både Göteborg och US Coastguard. Efter någon timme fick vi veta att ett fartyg lokaliserats som skulle kunna vara hos oss ca 17.30.

Vi bestämde nu med de båda sjöräddningscentralerna att det enda säkra alternativet för oss ombord var att vi skulle lämna båten. Att segla tillbaka till Saint Martin, ca 400 sjömil, under dessa omständigheter ansågs allt för riskfyllt. Vi började nu planera att lämna båten.

Fartyget Desert Spring var hos oss vid 17.30 och vi förberedde tillsammans hur vi skulle kunna borda fartyget. Samtidigt fanns US Coastguard med flyg cirkulerande ovanför. Vi tre ombord klättrade upp och kom oskadade ombord på Desert Spring och Otilia lämnades att sjunka i Atlanten.

Nu är vi alla tre ( Klas – vår gast och vän ombord, Camilla och jag Bobby) trygga och säkra hemma i Göteborg igen och har hunnit umgås med våra närmaste och det känns skönt. Det blir mycket att prata om och vi förstår den oro som en sådan här händelse skapar hos alla innan de vet allt om vad som händer.

När vi nu reflekterar så konstaterar vi hur fantastiska de räddningsorganisationer är som står stand -by för att hjälpa oss i nöd och vi är så oerhört tacksamma att dom finns. Men också de sjömän som finns på havet och i en sådan här situation blir vår livlina och som gör allt för att vi ska komma i säkerhet. Att sen komma ombord och uppleva den värme och vänskap de delar med sig av och hur dom bjuder in oss i sin värld och sitt ”hem”. Stort tack till hela den filippinska besättningen på Desert Spring.

Vi har mist vårt hem, våra ägodelar och vår kära Otilia till havet och det känns oerhört sorgligt. Det var inte så här vi menade när vi för några blogginlägg satte rubriken ”Början till slutet” men idag är vi så oerhört tacksamma över de 10 månader vi fått på havet med alla fina hamnar, härliga ankringsvikar, och fantastiska miljöer vi fått uppleva och alla underbara människor som vi mött och som blivit våra vänner för livet.

Jag (kapten) är också så oerhört tacksam att ha en livskamrat, som trots sjösjuka, hänger med över Nordsjön, Engelska kanalen, Biscaya och Atlanten för att jag skall få leva min dröm. Det är en tuff tjej, den bästa sorten man kan ha vid sin sida. Tack Camilla för att du vill va med mej.

/Kapten

15 thoughts on “Avslut

Add yours

  1. Beklagar verkligen detta mycket tråkiga och allvarliga avslut på er seglas. Förstår att det känns tungt. Tänk framåt och gläds åt allt det ni ändå fått uppleva. Vi hörs..
    Christer Ewa.

    Gilla

  2. Hej Bobby och Camilla, så tråkigt slutet blev på er resa. Men vilken tur att ni klarade er oskadda, Vi vill hälsa er välkomna hem. Hälsningar Karin Och Tommy

    Liked by 1 person

    1. Hej på er!
      Varmt tack. Skönt att få landa här hemma, krama om våra barn och ta emot alla fina kommentarer. Som er.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: