Början till slutet

(Kaptenen vid tangentbordet)

Nu så här i mitten av april börjar det bli påtagligt att vår tid i Västindien börjar gå mot sitt slut. Det är med blandade känslor vi nu så smått börjar förbereda oss på vår nästa Atlantöverfart. Planen är att kasta loss mot Azorerna i början på maj. En segling på ca 2200 sjömil som vi beräknar ta ca 18-20 dagar. Men än har vi har lite tid kvar här i ”paradiset” och är i skrivande stund på gamla svenskön St Barth.

Vi har sen det senaste blogginlägget från Dominica hunnit med att besöka Guadeloupe, Antigua och Barbuda.

Guadeloupe
Den 13 mars seglade vi från Dominica de 22 sjömilen till ön Terre de Haut, som tillhör den lilla ögruppen Les Saintes och ligger strax söder om Guadeloupe (som är franskt). Efter en fin och behaglig översegling med 7 knop i snitt ankrade vi utanför det lilla samhället Le Bourge på 10 m djup. Våra vänner på Walkabout låg redan ankrade här då dom gick dagen före oss och Streamline kom in strax efter och ankrade framför oss. Efter sedvanlig inklarering gick vi en sväng i byn, som visade sig mycket pittoresk med små trevliga hus och gator. Allt var väldigt välordnat och det märks att här bor det folk med en helt annan plånbok än på t.ex. Dominica. Ö-gruppen drabbades också av orkanen Maria men inte riktigt lika hårt som Dominica och det mesta skadorna var redan åtgärdade. Första kvällen avslutade vi med sundowner på Walkabout tillsammans med besättningarna på Streamline och Vougager. Alltid lika trevligt och klockan brukar rinna iväg till långt efter att solen gått och lagt sig.

Vi stannade här i tre dagar och vandrade runt på ön och tittade på sevärdheter som i huvudsak bestod av ett fort från Napoleons tid och diverse sandstränder. Tyvärr så är generellt många av de stränder som ligger på öarnas östra sida, alltså mot Atlanten, fulla av tång som driver in i stora sjok och därmed inte så badvänliga.

terre_d_csl_2
Tång i stora lass

Men som tur är finns det gott om fina stränder på västsidan som oftast är fria från tång och Atlantvågor. Det märktes att Terre de Haut har en ”upper class” prägel för våra grannar på ankringen var ofta 100+ fots yachter.

terre_d_haut
Här ankrade vi
terre_d_csl_5
Promenadstopp
terre_d_csl_3
Stora båtar bland oss med små

Efter Terre de Haut behövde vi komma till en marina där vi kunde tanka vatten och diesel och fylla matförråden och tvätta båten in- och utvändigt. Vi hittade en liten marina som heter Marina River Sens och ligger på Guadaloupes sydväst hörn. Här bokade vi plats i tre dagar då det enligt hamnbeskrivningen skulle finnas all tänkbar service. Seglingen dit var bara 11 sjömil och klarades av på två timmar. Väl framme och förtöjda så betalade vi våra tre dygn och återvände till båten för att börja fixa. Då visade sig att det inte fanns något vatten på bryggorna. Det var vattenransonering, eller något, så spola och tvätta båten var bara att glömma. Vad gäller övrig service såsom supermarket, båttillbehör och biluthyrning hade dessa inte varit öppna på länge. Så tjii fick vi där.
Hela området runt den annars ganska trevliga hamnen verkar fullkomligt dött och inte ens små caféer eller restauranger fanns eller var öppna. Men skam den som ger.
Vi tog tog apostlahästarna och började promenera längs den strandpromenad in till Basse Terre, som är huvudstad på ön. En promenad på 5-6 km längs havet.
Promenaden var som resten av denna del av Guadeloupe nedgången och förfallen. Någon har investerat miljoner i att bygga en milslång strandpromenad med stenläggning, påkostade gatlampor, bänkar och räcken, men sen bara låtit allt förfalla.

guadeloupe_csl
Påkostat – men öde

Väl framme i staden så kunde vi bara konstatera att den var stängd. Det kändes väldigt konstigt som om folk flyttat där ifrån och glömt hela området.
Nåväl, vi fick fyllt vatten i marinan till slut då det visade sig att de släppte på vattnet mellan kl 21 och 06. Men när vi skulle tanka diesel var den slut på sjömacken och hade visst varit så ett antal dagar. Det var bara att börja bära dunkar från en närliggande landmack. Phuu!.. Kort sagt så var hela idén med att ligga i marina, som kostade ganska mycket pengar, helt bortkastat. Ibland drar man nitlotter också. Efter vår vistelse i hamn fortsatte vi norrut efter Guadeloupes västkust till lilla samhället Deshaies.

Vi fick till en fin ankring på ca 10 m djup och med nästan 40 m kätting ute låg vi tryggt. Botten här kan vara lite oberäknelig och det blir ofta kastvindar över bergen som drar ner i viken på 10 -15 m/s så det det kändes extra bra att fått backat ned ankaret ordentligt och ha extra mycket kätting ute. Nästan dagligen fick vi se båtar som plötsligt for iväg och draggade. Oftast gick det bra men ibland smällde det och vi såg bland annat hur en pedantskött Sparkman&Stephens-skönhet med massa fina trädetaljer fick sin relingslist och lite annat fördärvat. Mannen som ägde båten var helt fördärvad efteråt och berättade att teaken var lackad med 10-12 lager lack, som nu måste göras om helt. Men vi hade tur och klarade oss från draggande båtar denna gång. Så också en annan svensk båt som med nöd och näppe undkom en draggande katamaran. Vi låg bredvid denna och såg hur katamaranen började dragga med hög fart mot den svenska båten, men ingen verkade märka något på katamaranen. Besättningen på den svenska båten var iland och hade bett oss hålla lite koll på deras båt. Självklart, sa vi, eftersom vi tänkte hänga i båten när det blåste så.
Med bara några meter kvar innan kollision tog vi mistluren och tutade så mycket vi kunde för att få besättningen på katamaranen att reagera. Och gissa om vi fick fart på dom! Då plötsligt stack det upp huvuden som storögt insåg vad som håll på och hända och fick startat motorn. Dom lyckades rädda upp situationen med en meters marginal. Det var väldigt nära ögat att svenskbåten fått oväntat brutalt besök.

Deshaies är annars en väldigt lugn och mysig lite by som är mest känd för att här utspelar sig serien ”Mord i paradiset” och både caféet och polisstationen finns i byn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Norr om byn finns Grand Anse, som är den längsta och en av dom finaste sandstränderna på Guadeloupe, och dit bestämde vi oss att promenera – en sträcka på 5-6 km. Sagt och gjort så packade vi ryggsäcken och promenerade i väg i våra flip-flop. Halvvägs så öppnade sig himmelen och vi fick ett ösregn över oss. I början sökte vi skydd under några träd men det var bara att ge upp och fortsätta att promenera och väl framme så var vi som två dränkta katter. Som tur var så regnar det inte så länge här utan vi hann torka upp lagom till lunch.

Deshaies är också känt för den fina botaniska trädgården Jardin Botanique som ligger ca en halvtimmes promenad ovanför byn. Dit tog vi en promenad och spenderade en halvdag bland dammar, bäckar, vattenfall, papegojor, fiskar och otaliga sorters träd och blommor. Parken var vacker och fantastiskt fint anlagd och var väl värt ett besök.

Antigua
Efter fyra dagar i Deshaies var det dags att dra upp ankaret igen och fortsätta norrut. Denna gång med siktet inställt på English Harbour på Antigua. En sträcka på 44 sjömil och väl framme ankrade vi inne i en mangrovelagun  i English Harbour med Nelsons Dockyard mittemot.

antigua_nelson
Nelsons Dockyard – välskött turistfälla
antigua_nelson_2
Gubben Nelson
eng_harbour_csl
Otilia i lagunen

Vi fick åter en fin segling upp till Antigua, som är ett eget land, även om historiken med England är påtaglig. Och det märktes om inte annat så med den otroligt tillkrånglade inklareringen där man fick springa fram och tillbaka mellan myndigheterna Customs, Imigration och Harbour office. Nu var det kanske inte så farligt som det låter eftersom det bara var olika luckor i samma lokal, men ändå först hit och få en stämpel sedan dit för ytterligare en och sedan tillbaka osv. Väl inklarerade så promenerade vi runt i den anrika hamnen och i grannhamnen Fahlmouth harbour, som bara är några minuters promenad runt hörnet. Det märktes tydligt att detta var ett tillhåll för de med lite större plånbok än vi har. Superyachterna låg på rad och och på kvällen lyste det av en skog av röda topplanternor. De som har en riktigt hög mast måste ha röd lanterna för att synas för flyg medan för oss vanliga räcker det med en vit. Men hur som helst så gillade vi English harbour och här fanns det mesta som vi behövde till rimliga priser. Det var också en skön blandning av folk från crew som jobbade på de stora båtarna, rika ägare, vanliga turister och så vi yachtisar. Hela English harbour och Nelsons Dockyard har en lång historia och här hängde gamle lord Nelson och det är nu med på UNESCO’s världsarvslista.

Nästa stop på Antigua blev en fin vik på västsidan strax nedanför huvudstaden St John, som heter Deep Bay.

deep_bay_csl
Turkost!

En härlig vik med en lång sandstrand och stora villor som klättrade efter bergsväggarna runt omkring. Här fick vi riktigt härligt turkost vatten och fullt med sköldpaddor som simmade runt båten. Tyvärr hann vi bara en natt här då vi behövde komma ned till Jolly Harbours stora marina för att laga vår gummibåt, som börjat läcka vatten. Vår kompis Pelle var på ingång från USA för att hälsa på oss några dagar. Trevligt! Vi seglade ned den korta distansen till Jolly Harbour och fick en fin plats i marinan. Via vår engelske båtgranne fick vi fick tag på en kille som skulle komma kl 07 nästa morgon och titta på gummibåten och han kom på minuten. Vi blev lovade att han skulle laga den över dagen och leverera den till båten nästa morgon kl 07 som var långfredag. Han höll vad han lovade och vi fick en tät jolle. Fantastisk service.
Pelle kom inflygande på onsdag eftermiddag och det firades med några goa öl och pizza på lokal.

Pelle
Pelle kunde tänka sig att leva som vi, sa han.

Torsdagen blev lite strandhäng och matproviantering. Vi behövde få tvättat också och lämnade in tvätten till ett tvätteri som lovade ha den klar till på eftermiddagen. Nu visade sig att det inte fanns något vatten i Jolly harbour så vi fick varken tankat vatten i båten eller tvättat. Det var bara att hämta sitt smutsiga byk på eftermiddagen och damen som förestod tvätteriet var alldeles tårögd för hon hade inte kunnat tvätta på flera dagar p.g.a. vattenbrist. Hennes lilla business håll och gå åt pipan.

På fredag, efter dingeleveransen, kastade vi loss så Pelle fick segla lite och gick söderut till Falmouth Harbour där vi ankrade i viken. Det var skönt att ligga på ankare igen och kunna bada från båten. Dagen efter gick vi runt hörnet till English harbour och fick tankat diesel och vatten. Efter tankningen gick vi till Freeman bay, som ligger i inloppet till English Harbour och fick en kanonplats vid sandstranden.
freeman_bay_csl
Vi tog sedan dingen över till Nelsons Dockyard och visade Pelle runt på varvet och avslutade med en god lunch på Admirals Inn. Sedan var det dags för Pelle att ta taxi tillbaka till verkligheten medan vi tog oss till Otilia och simmade några hundra meter in till stranden. Motion är viktigt för långseglare som sitter still långa perioder. Betongrumpa har ni säkert hört talas om.

Guadeloupe – igen
Efter andra besöket på Antigua var det dags att segla tillbaka till Guadeloupe och hämta upp Klas, som blir vår erfarne gast hela vägen till Göteborg.
Vi seglade ned till Deshais, som vi gillar så mycket, och fick åter en fin ankringsplats med bra ankarfäste. Vi hyrde en bil i två dagar och tog oss österut på ön och turistade lite innan vi åkte ned till Guadeloupes största stad Pointe-A-Pitre där också flygplatsen ligger. Blekansiktet anlände nästan på utsatt tid och det blev ett kärt återseende.

gasten2
Suddig gast har landat

Dagen efter passade vi på att utnyttja hyrbilen och åkte och storhandlade och lyckades dessutom hitta en tvättautomat. Äntligen fick vi tvättat!

Antigua – igen
Vi seglade därefter vidare tillbaka upp till Antigua (Otilia började nu kännas som en linjefärja Guadeloupe – Antigua) och ankrade utanför Jolly harbour. Dagen efter gick vi in i hamnen för att klarera in. Samma cirkus denna gången. Enda skillnaden var att nu hade de olika myndigheterna varsitt rum (men i samma hus). Det såg troligen farsartat ut, enligt Camilla som satt utanför och tokfnissade. Det sprangs in och ut genom dörrar hela tiden. Den som sprang var jag. Nu skulle vi dessutom klarera in och ut på samma gång för vi tänkte segla upp till Barbuda som tillhör Antigua. Barbuda drabbades mycket hårt av orkanen Irma och efter det finns ingen Customs & Immigration där. Men efter ytterligare några dörröppningar och stängningar så var vi klara att segla vidare.

Seglingen från Antigua till Barbuda är bara ca 30 sjömil, men vi hade tråkig plattläns (vind rätt bakifrån) och ganska krabbig sjö plus ett gäng squalls (skyfall med ganska hård vind) så någon bekväm segling blev det inte. Och inte blev det bättre av att spinnackerbommen, som vi spirade genuan med, lossade från fästet som gick sönder och for i fina teakdäcket. Bara att laga. Suck!
Väl framme ankrade vi vid den långa stranden ”Low Bay”, eller Palm beach, på öns västsida. Vi var tre båtar på ankarplatsen. Framför oss hade vi nu en milslång kritvit sandstrand men det syntes tydligt hur Irma hade tagit med sig hus, träd och buskar. Ön såg helt renrakad ut. Vi blev kvar här i två dagar och vandrade på stranden och badade.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En eftermiddag kom en svenskbåt som vi kände igen och lade sig intill. Det var Alma med Jonas ombord och efter en stund kom Jonas över med en nygräddad Jansson och hemmagjort öl. Nu blev det kalas! Jonas har precis seglat jorden runt och korsade sitt eget spår från utseglingen för tre år sedan för några veckor sedan. Nu är det bara den lilla sträckan hem till Göteborg kvar. Vi fick två härliga kvällar tillsammans med Jonas med mycket rövarhistorier från havet och gott båttjöt.

barbuda_5
Vår nye kompis och världsomseglare Jonas tv

Och ett och annat glas rom slank ned mellan rövarhistorierna. T o m Klas drack hembryggt öl och rom. Han har inte druckit alkohol på nio år berättade han. Hoppsan, Kerstin! Han har visst hamnat i dåligt sällskap!

Jonas seglade sedan vidare söderut och vi fortsatte 60 sjömil norrut mot gamla svenskön St Barth där vi befinner oss nu.
Vi kommer att stanna här några dagar innan vi tar oss vidare norrut till St Martin.
stbarts_csl_3

Det börjar alltså dra ihop sig och det är snart dags att börja förbereda båt och besättning för Atlantsegling nummer två. Vi har inte riktigt bestämt var vi ska starta ifrån. Det är lite beroende på bunkringsmöjligheter osv. Men det lutar åt att antingen stanna på St Martin och gå därifrån eller gå tillbaka till Antigua där vi vet att flera andra båtar ska utgå ifrån. Det kan ju vara kul och kännas tryggt om man är fler som går tillsammans över.

Men mer om detta i framtida bloggar (ev har vi en gästbloggare på gång). Men nu ska vi njuta av karibisk sol och värme ända in i kaklet. Än får långkalsongerna vänta.

Allt väl ombord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: