Gott slut – Härlig början

I förra blogginlägget beskrev vi atlantöverseglingen och när vi lyckligt kom fram till vårt mål och första ön i Grenadinerna – Bequia. Snart har det gått en månad och vi kan konstatera att lyckokänslan fortfarande finns kvar.

Vi hann att landa några dagar på Bequia innan Emma och Christoffer (Bobbys dotter och pojkvän) från Oslo damp ned i båten den 15 december. Ett kärt återseende såklart. Med sig hade de lite praktiska saker som en bättre och smidigare låsvajer till gummibåten (den vi hade vägde typ 100 kg och höll på att sänka båten!) och en kökssax. Den gamla saxen slet vi ut på överfarten när vi klippte ned plast och annat skräp till konfetti. I deras packning fanns det även andra godsaker som ekologisk glögg, Linieakvavit, Gott och Blandat, hembakta saffransskorpor och pepparkakor, men också presenter till far och bonusmor. Sicket kalas! Tack igen, fina Emma och Christoffer.

img_1679.jpg
Hoppitossor ombord

 

Kapten passade på att fylla jämt här i Karibien. Men han ville bara ta det lugnt och låta den bli en dag som alla andra paradisdagar. Så fick det bli. Han fick allt ta emot lite presenter från dottern och en cigarr ifrån Nisse och Annelie för att känna att det vara en speciell dag i alla fall. Och några extra pussar från sin hustru. Vi spenderade några timmar på en av stränderna, Princess Margreth och plaskade runt i det turkosa vattnet.

1ba96496-6c9a-41e5-b4cf-a5ccfb14f9f2
Nyvaken nypiffad 60-åring

På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang – Mac’s Pizza. Vi åt dock inte pizza utan en välsignat god marinerad tonfisk. Våra nyvunna vänner Ingela och Pelka, som bor tre månader i ett hus på ön, kom förbi och slog sig ned med oss efter maten. Dom hade viskat i ägarens öra att vi hade en jubilar bland gästerna och vips stod det fria drinkar på bordet till allas stora glädje. Gratis är gott, men dessa Paddy-drinkar som bestod av mynta, ingefära och rom bland annat, var förförande goda.

En nöjd kapten med sällskap lullade ut till Otilia och la den 17 december som en bra dag till handlingarna.

Julaftonen kom även hit till Karibien. Den började lojt med långfrukost i sittbrunnen. Efter några timmar tog vi oss över till våra vänner Annelie och Nisse i båten Walkabout som bjöd på gröt, glögg och julskinka vid lunch. Streamlines besättning Kristina och Anders var också på plats.  En härligt galen upplevelse. Vi drack glöggen kall för att inte bli alldeles för varma i den heta solen.

IMG_1686
Julafton med gröt, glögg, julskinka och vänner på Walkabout

På kvällen vandrade vi tillsammans med ett fyrtiotal andra svenska seglare och vänner upp till en svenskägd krog vackert belägen på en höjd med vidunderlig utsikt över Admirality Bay; Papas. Ägaren, en pensionerad sjökapten från Ludvika, dukade upp ett traditionellt svenskt julbord med en liten karibisk touch, som gravad barracuda t ex.

IMG_1687
Hmmm…gravad barracuda?? Ja, varför inte?

Mitt bland oss svenska ockupanter hamnade några amerikaner, som gjorde sitt bästa att göra sig hörda bland svenska snapsvisor. Och helt plötsligt ser man svenskar stå på stolarna och sjunga med i amerikanska sånglekar (som ingen verkade förstå vad det gick ut på). Mixed culture!

Mätta och nöjda efter mat och underhållning släntrade vi nedför backen mot våra gummibåtar för att ta oss ut till våra lite större båtar. Alla utom Nisse och Annelie som slank in på ett ”hål i väggen-ställe” och njöt en rum punch tillsammans med beqiuaborna, som hade slängt upp jordens högtalare och förstärkare på bygatan och partade loss ordentligt.
Så var julaftonen 2017 till ända. En god jul.

Den 27:e vinkade vi av Emma och Christoffer vid färjeläget där dom startade sin långa hemfärd mot Norden för att fira nyår.

Helgerna och bemärkelsedagarna avlöste varandra. Nu var det strax slut på 2017 och näst sista dagen samlades, på Ingelas och Pelkas initiativ, ett gäng på en liten restaurang där det serverades god grillad fisk eller kyckling. Gänget bestod av, förutom Ingela och Pelka, oss besättningar på Otilia, Walkabout, Streamline, Barbasol och Ultimo. Alla glada svenskar. Det visade sig vara en karaoke-lördagskväll och locals sjöng högt och innerligt 80-talsdängor, hellre än bra. Men ett väldigt charmigt (lite japanskt) inslag som man inte kunde annat än att bli glad av. Jag (Camilla) blev också glad av att gänget ställde sig upp och sjöng ”Ja, må hon leva” när någon upptäckte att det var min födelsedag – svensk tid.

Det är något speciellt när man tackar för året som gått och välkomnar ett nytt. Denna gång i en väldigt annorlunda och fantastisk miljö dessutom. Bukten var nu full av båtar som låg på boj eller ankrade. Alla sugna på att få fira nyår just på Beqiua. Lite svårt var det att få bord på restaurang denna dag men till slut var vi sex glada svenskar välkomna till Plantation hotel för att få äta buffe´, dricka bubbel och bubbla.

IMG_1710
Lite i hatten (foto: Annelie på Walkabout)

Tyvärr svarade köket inte upp på vad de lovade leverera. En liten besvikelse då maten är lite av grejen på en nyårsafton. Men sällskapet samt livebandet var kanon och fyrverkerierna vid tolvslaget imponerande vackert – och det höll på länge! Inte gratis precis. Vi gruppkramades och önskade som sig bör varandra ett gott nytt 2018. För det kändes som att det blir en mycket god början på året redan nu.

En god början är att få vara fortsatt lediga och bara segla runt bland dessa karibiska ö-pärlor. Nu var planen att gå söderut och segla 25 sjömil till Tobago Cays. Det tog ca fyra timmar. Tobago Cays är ett skyddat naturreservat som är känt för sina fantastiska korallrev och sitt rika djurliv. Havssköldpaddor, hajar, rockor, korallfiskar i alla dess färger som simmar runt i turkost vatten tillsammans med många snorkelmänniskor. Ett snorkelparadis helt enkelt.

Den tredje januari tog vi Ingela och Pelka ombord på Otilia och begav oss iväg tillsammans Walkabout och Streamline. Vi börjar bli riktigt goda vänner nu allesammans. Det är så kul med seglingsmänniskor för det är så lätt att få kontakt när man är långt hemifrån. Det borde ju faktiskt vara lika lätt hemma, men så är det oftast inte (om du frågar mig i alla fall).

IMG_9466
Otilia med besättning mot Tobago Cays (foto: Kristina på Streamline)

Vi kom fram och plockade upp var sin boj i sundet. Där låg vi skyddat och fint. Strax åkte grodfötter och cyklop på sedan var det bara att plaska runt och hitta Nemo och hans kompisar under ytan. (Tyvärr har vi inga undervattensbilder att visa denna gång)

img_4414
Andra sidan sundet. Där grillades det hummer i parti och minut. Men endast av strandrestaurangens kockar.

Det är förbjudet att grilla på stränderna. Då grillade vi i våra båtar på kvällen istället och packade ned det färdiglagade i korgar och tog oss i land på en jättefin pyttestrand där vi tillsammans dukade upp ett knytkalas i fotogenlampors sken. Jag hade blandat en dunk med rum punch, som gick åt i den varma natten efter maten. Det var också uppskattat.

img_4408
Pyttestranden där vi hade vår picnic

Gänget är taggade!

Dagen efter vid lunchtid seglade vi tillbaka våra tacksamma och rara gäster till Bequia och blev bjudna på middag på Papas som ytterligare ett tacksamhetsbevis.

Morgonen därpå lyckades vi ge oss iväg tillbaka till Tobago Cays precis när ett skyfall (squalls) kom över oss. Karibiska squalls kommer titt som tätt och vi har vant oss vid det vid det här laget.

Nu ankrade vi lite mer i lä då vinden hade ökat rejält. Lite rullande ändå blev det och man påmindes om hur det var att laga mat och sova i ständig rörelse när vi korsade Atlanten för några veckor sedan.

Nu var vi sugna på att besöka grannön Mayreau. Den var bara tre sjömil och en halvtimme borta. Sagt och gjort. Walkabout kom några timmar senare då dom ville vandra lite på ön och leta efter leguaner, som Anders och Kristina hade sprungit på dagen innan på deras promenad. Jag och Bobby får kanske tillfälle att återkomma till Tobago Cays och gå på leguanjakt på vår väg norrut senare. Vi får se.

Mayreau var charmerande och fattigt på samma gång. Vi valde att lägga oss i den mindre viken Salt whistle bay. Där rullade det rejält i den lite hårdare vinden, men så vackert det var!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dag två promenerade vi över till den andra sidan ön där Walkabout hade lagt till nu – Salinas bay. Där var också fint. Men vi såg på husen (eller skjulen) längs den enda byvägen där mayreauborna bodde att det var Grenadinernas fattigaste ö vi hamnat på. Vi blev helt apropå sittande på en rasta-restaurang vid vägen med en väldigt speciell och härlig ägare. Bob kallades han men var döpt till Roberth. Han berättade hur han under sju år i sin ungdom tagit sig igenom hela Sydamerika och till slut återvänt till sin barndomsö Mayreau för att börja bygga upp sin verksamhet tillsammans med sin dotter steg för steg. Hans markandsföringsmotto var ”Tell no sell”. Mun till mun har ryktet gått om detta sköna rastaställe och nu kan man hitta stället i Tripadvisor, som har miljoner globala användare.

img_4502-1
Bob. En skön lirare som fattat grejen med smart marknadsföring. (Nej, ungar, morsan rökte ingen rockn’roll-tobak)

I sann öhoppingsanda drog vi vidare till vårt nästa mål som var Union island. En timmes segling söderut ungefär. Vi tog en boj närmast ett rev och förundrades av hur vackert det var…även här. Alldeles intill inloppet finns det en liten ö som heter Happy island. Den är byggd 2002 av ett betongfundament på själva korallrevet och från början kunde man bara simma dit för att dricka och äta på enda baren. Du går runt Happy island på ca en minut. Så liten är den. Och alldeles fantastisk! Vi var ju bara tvungna att ta en sun downer där. Ägaren var både bartender och DJ. Helskön!

img_4530
Sundowner på Happy island

Vi ligger kvar här några dagar till för att bara slappa och utforska resten av ön, som är större än Mayreau till ytan men inte lika fattig. Sedan tar vi nästa beslut. Kanske klarerar vi ut från Grenadinerna och tar oss till Grenada eller så fortsätter vi att plocka en ö till i Grenadinerna.

Den som lever får se.

Ps. kapten hälsar allt väl ombord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: