Med stormsteg mot de långa benen

Kanarieöarna. Det var något som kändes väldigt långt fram i tiden när vi påbörjade vår segling i juli. Nu är vi här. På Gran Canaria och Puerto Mogan. Dessförinnan hann vi med Teneriffa.

Det var där vi skiljdes åt sist, kära läsare.

Vi lämnade Teneriffa, Santa Cruz den 14 oktober – en vacker lördagsförmiddag. Vi satte storseglet i den lätta vinden. Efter en timme ungefär såg vi ett gäng fenor sticka upp ur vattnet – säkert 15 stycken. Valar! Fast små valar denna gång. Vi tror det var pilotval. Dom verkade bara ligga och chilla. Lördagsmys? Tyvärr fick vi inga bra bilder eller film att visa er. Vi fann oss inte i tid och tillfället försvann.
Under dagen kom och gick vinden och snurrade från alla håll. Så det blev en del motorgång detta ben, som totalt var 45 sjömil. En kortis.


Vi ropade på hamnkontoret via VHF:en efter nio timmar och fick svar av en svensk röst!! Det var Tina på Kapalai från Stockholm, som fanns på plats i hamnkontoret och checkade in just när vi ropade. Hon ryckte till sig mikrofonen när hon hörde att det var vi. Lite kul och busigt mottagande, tyckte vi. Plats hade vi redan bokat så vi fick strax hjälp av hamnpersonal att lägga till.

img_3689-1
Hit blev vi anvisade när vi kom fram. 

Nu är det sista chansen att fixa med alla båtsäkerhetsprojekt, fylla på skafferi och frys och framför allt – mentalt förbereda oss på de längsta sträckorna till havs vi någonsin gjort. Den som många hemma tycker verkar lite läskig. Atlantöverfarten.

Men den observante/a märker att jag skriver i plural; ”längsta sträckorna”. Vi har nämligen bestämt oss för att gå söderut igen innan vi går rakt västerut i Atlanten och tar sikte på Karibien och Bequia (som tillhör ögruppen Grenadinerna).
Ett stopp i Afrika och Cape Verde får det bli först. Man får ju ändå segla lite söderut för att fånga den bästa passadvinden, så varför inte se en helt ny övärld på vägen? Lite så tänker vi. Till Cape Verde är det ca 700 sjömil, d v s 6 -7 dagar till sjöss. Det blir nytt ute-till-havs-rekord för oss (vi berättar hur det gick i nästa inlägg).

Som en del i den mentala förberedelsen för mig har en tät kontakt med mina barn och barnbarn varit viktigt. Och hela förra veckan hade vi Fredrik, min äldste och barnbarnet Felicia hos oss. Så fantastiskt mysigt. Vi kunde umgås hela dygnet. Flis fick snabbt nya vänner ifrån Stockholm – Hugo och Cayenne, som seglar med sin mamma Tina (som svarade på vhf:en när vi kom) och pappa Lasse på båten Kapalai – en Najad på 46 fot. Vi träffades första gången i hamnen i La Coruna.
Barnen ville ha fredagsmys tillsammans så vi blev bjudna på tacokväll i Kapalai. Både vuxna och barn hade det jättetrevligt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi släppte av Fredrik och Felicia på flygplatsen i Las Palmas i förrgår, måndag 23:e, var jag lite ledsen, men också glad över att veta att dom tycker att vår resa är både spännande och ”once in a lifetime”-grej. Och att resterande tid ifrån varandra går fort. Nära varandra är vi ju hela tiden trots alla tusen sjömil mellan oss, konstaterade vi. Och så finns ju FaceTime! Älskade ungar! Navelsträngen klipptes nog aldrig riktigt av…

Vi har varit två vändor med bil till Las Palmas och tittat och köpt bågrejer men också säkrat både glögg och julsill på IKEA. Det blir säkert någon vända till innan vi kastar loss. Listorna på saker att fixa fylls på hela tiden och långa blir dom.

Puerto Mogan är verkligen en fin liten by och hamn att ligga still i och ägna sig åt planering. Det strömmar turister hit i strida strömmar mest hela tiden, men ändå ligger här ett behagligt lugn och tempot och ljudnivån är lågt resp låg.

Vi har fått en ny bryggplats sedan en vecka tillbaka på en flytponton. När vi kom blev vi anvisade en plats vid stenkajen där vi stundtals hade ett jäkla mäck att ta oss av och på båten vid lågvatten. Tamparna slets hårt mot stenkanten och kackerlackor spatserade ombord!! Jösses, vad vi har sprejat gift och sanerat… Nej, flytpontoner är mycket bättre. Kackerlackefritt och lätt att hoppa av och på.

Om ca 14 dagar ger vi oss av härifrån, hade vi tänkt. Fjorton dagar till att planera, flanera, mingla med båtfolk på bryggorna, handla, planera lite till och bara vara. Nu vet ni hur vi har det och har haft det. Mycket bra med andra ord.

Ps. Kapten intygar allt väl ombord.

2 reaktioner till “Med stormsteg mot de långa benen

Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: