Gästflaggan är grön-gul-röd

När man skriver resebrev eller bloggar är det en fördel att hålla ordning på när man gjorde vad – har jag förstått. Men vet ni, när det är min tur att skriva inlägg och backa bandet så får jag verkligen tänka efter! Vilken hamn och när kom vi dit? Hur länge stannade vi där? Bobby fyller i loggboken efter varje etapp (duktigt!). Det är min räddning.

Vi har varit till sjöss i precis två månader idag och jag väljer att tolka min egen oförmåga att ha allt i huvudet som att jag lever mer ”här och nu” just för tillfället. Reflektera gillar jag, men alla som känner mig vet att jag inte gillar att administrera.  Jag kan andra saker bättre. Nåväl, så här sammanfattar jag vad som hänt sedan B bloggade för 14 dagar sedan.

Ny gästflagga i spridaren – Portugals
Glada i hågen lämnade vi Spanien (fredagen den 8 september) och Baiona för att korsa Portugals riksgräns och lägga till i Poeva da Varzim. Tio timmar på havet blev 60 sjömil. Vi både seglade och körde motor omväxlande i de nordliga vindarna.
Vi är också glad över att vi fortfarande har följe med Lärkan II. Trevligt!

img_2954.jpg
Våra nyvunna alltid glada vänner skepparn Peppe (främst) och styrman Stefan från Svenljunga. 

Hamnen var väl ingen höjdare, men OK. Vi hittade en juste hamburgarerestaurang på kvällen. Det satt fint.

Poeva_de_Vazim
Restaurang med marina inslag.

Vi lättade dagen efter och satte kurs mot Matosinhos och marina Lexioes – en kortis på 15 sjömil. Lätt vind från norr först som halvvind och sedan slör. Det är ju käckt när man ska söderut. Bra platser fick vi både Lärkan II och Otilia. Vi väntade inte in hamnkaptenen, som hade siesta, utan valde lite busigt platser själva. Det brukar de inte gilla, men vi fick ligga kvar där vi låg. Gästpontonerna blev snabbt fulla och en del båtar fick ligga på svaj i ytterhamnen och vänta på lediga platser. Det slapp vi alltså.
Vi gillade det här stället. Promenadavstånd till det mesta och vackra stränder alldeles vid hamnen.

matosinhos
Smakfullt insprängda bassänger bland klipporna.

Vi passade även på att besöka Porto på söndagen. Det var väldigt bekvämt att ta sig dit med spårvagn. Väl framme blev vi genast charmade av stadens äldre delar som låg runt floden Douros båda sidor. Portvinsdestillerier, restauranger och cafeér och fina gränder trängdes med varandra. Och väldigt många söndagsutflykts-turister! Men solen lyste och vi fick se Porto från sin allra vackraste sida.

Porto_2
Douro – en flod som delar Porto. Precis som Göta älv hemma.
Porto_1
Charmigt var ordet.

På tisdagen den 11 september bestämde vi oss för att söka oss ytterligare söderut tillsammans med vår radarpartner-båt Lärkan II. Och tog sikte mot Figueira da Foz.
En fin dag på havet blev det. Ingen vind att tala om de första timmarna, men sedan nordvästlig vind 3 – 6 m/s. Vi låg där en natt för att vänta ut en dimbank , som vi hade förstått skulle rulla in. Dimma ska man inte leka med. Det har vi redan testat och försöker undvika det så långt det går. Strax före lunch tyckte vi att det var dags att lätta. Så blev det. Dimman hade också lättat. Vinden var som tidigare dygn från nordväst och inte så stark så vi fick motorsegla i fyra timmar.

Vi angjorde en liten fin hamn och en charmig by som heter Nazaré. Det var i förrgår. Skönt förtöjda ligger vi nu här medan vinden har friskat i rejält där ute på havet. Vi promenerar, bunkrar mat och dryck, umgås med vännerna och idag ska jag (Camilla) unna mig en thalasso-behandling på ett spa, som ligger en liten bit ifrån hamnen. Nazaré är känd som en thalassokurort med sina saltvattensbassänger dit människor (främst sociteten) sökt sig sedan långt tillbaka för att kurera och rehabilitera. Byborna själva fick nog saltvatten så de räckte och blev över. Det var fiske som gällde för de allra flesta.

nazare_1.jpg
Torka fisk på stranden var och är ett kvinnogöra här i Nazaré.
Nazare_2
Tidtypisk fiskebåt.

Vinden ska lägga sig lagom till på söndag då vi planerar att släppa tamparna iland och ställa kurs mot Cascais – udden längst ut mot havet väster om Lissabon. Därifrån ska vi ta sats ytterligare västerut i Atlanten och segla i fyra-fem dygn utan att se land. Madeira hägrar.

PS.Kapten hälsar allt väl ombord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: