Biscaya – the Beauty and the Beast

Många historier har vi hört om utmaningarna med att korsa Biscaya så det var med vis oro och stor respekt vi tog oss an uppgiften. Vi startade från Camaret Sur Mer längst väster ut i Bretagne där vi tillbringat nästan en vecka i denna mysiga by och haft en underbar tid. Tillsammans med våra svenska vänner på Libra och Yemaya diskuterade vi väder och vindar och när det skulle vara ett bra väderfönster för vår seglats. Det skulle ta ca tre dygn för att vara säkra på att hinna de 330 sjömilen till A’ Coruna som var den angöring i Spanien vi siktade på.

Lördag förmiddag blev bestämt och vi skulle få lätta vindar de första dygnet och sedan skulle vinden vrida till ostligt på söndagen och öka till 8-10 m/s. Det innebär att vi skulle få en fin halvvind under söndagsdygnet. Men, men prognoser är prognoser och verkligheten något annat.

Vi kastade loss vi elvatiden på lördag som planerat tillsammans med Libra, Yemaya och den finska båten Tixi. Tillsammans motorseglade vi ut från den franska kusten i en lätt vind och några timmar senare rundade vi den sista udden av Frankrike och kunde sätta rak kurs mot A’ Coruna i Spanien. Efter ett tag splittrades båtarna på havet och vi kunde inte se varandra men hade kontakt via VHF-radio och AIS. Det kändes tryggt att veta att vi var flera där ute på havet. Det första dygnet blev behagligt med lite vind och måttlig sjö. Kvällen blev fin med fantastisk solnedgång och delfinbesök.

Fram på söndag morgon kom ett vindskifte och vindstyrkan ökade till den utlovade 8-10 m/s och vi susade på i behagliga 7-8 knop för full genua samtidigt som mörkret släppte sitt grepp och solen började värma igen.

Men säg den lycka som vara för evigt. Snart hade vinden öket till 10 – 12 m/s och upp till 14-15 i byarna, men inga problem, vi rullade in halva genuan och fortsatte i full galopp över Biscaya. Ganska snart började dock den ostliga vinden riva upp en rejäl sjö som när den mötte de västliga atlantdyningen blev både hög och brant. Vågorna bröt över båten och saltvattnet forsade över allt och Otilia kastades runt som i en torktumlare.

Det positiva var att trots att vi hade så mycket vatten över båten så var hon torr i ruffen och vi sparade in en del pengar på matkontot. Ingen av oss kunde äta och till och med jag (Bobby), som normalt inte blir sjösjuk, kände mej kymig. Vi fick också en bra test på att våra förbättringar och tätningar som vi gjorde i Portsmouth funkar.

Så här höll vi på i 12-13 timmar och det var inta förutan vi undrade varför vi håller på och utsätter oss för detta. Hallå, kan man kliva av här?!!

Fram på söndag kväll så mojnade det och sjön la sig snabbt och helt plötsligt blev det behagligt och njutbart igen. Solen sken, delfinerna kom och lekte och vi kunde inte riktigt fatta att samma hav kunde byta skepnad så fort. Med full genua och lite mat i magen var nu fokus att ta oss in till A’ Coruna. Vi kunde redan sikta den spanska kusten. Så med en ”smörsegling” tog vi oss in de sista timmarna och angjorde hamnen klockan ett på natten. Gissa om det var skönt att kliva ur sjöstället när vi kom fram. Vi firade med en god whiskey som angörare och kl 2 på natten kröp vi till kojs och fick en lång ostörd sömn. Våra seglarvänner droppade in en efter en några timmar efter oss, så nu ligger vi alla tryggt förtöjda i samma marina.

Många tankar och reflektioner finns i huvudet efter en sådan här segling. Den mest slående är en inneboende stolthet över att vi faktiskt har seglat från Göteborg till Spanien med egen båt och på egen hand – vi två. Att vi sen har korsat mytomspunna Biscaya med båt och besättning i behåll känns som som bonus. De 330 sjömilen tog oss ca 60 timmar, inget hastighetsrekord, men det var ju inte syftet heller.

Vi har nu njutit och kopplat av här i A’ Coruna i två dagar. Båtvård och promenader har stått på programmet men vi har också hunnit med lite tapasbarer. Staden är fantastiskt mysig och vi är nyfikna på att se mer. Här blir vi kvar resten av veckan och känner ingen brådska att komma vidare. Totalt är vi 5 svenska båtar här just nu.

Ingen stress, här och nu, eller som vår båtgranne på stockholmsbåten Space förklarade sitt motto ”Eat, Drink, Fuck – Live!”.

Vilka visa personer det finns !

Vid tangenterna

Bobby  (Camilla korr-läser)

Kapten
PS. Kapten meddelar att allt är väl ombord. DS

 

6 reaktioner till “Biscaya – the Beauty and the Beast

Lägg till

    1. Alltid spännande att testa sina gränser. Kul att du följer med på resan. Vi hoppas ni har det bra på Fotö och haft en bra segelsommar. Camilla hälsar också. /mvh Bosse

      Gilla

  1. Tack för målande beskrivning av överfarten – så rätt ni gör, här börjar höstkylan sätta in nätter o morgnar… Å så bra att ankarboxtätningarna fungerar nu..!
    Ser fram emot nästa rapport😎
    //KlasJ

    Liked by 1 person

    1. Ja, han har många strängar på sin lyra, Kapten 🙂 Vad ska han med en kommunikatör till ombord??.. Nu när vi sitter i sittbrunnen i solen med kall lokal öl känns det som ett mycket bra beslut att korsa Biscaya. Nya rapporter utlovas. Kram på er!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: